I januari började i vanlig ordning med en fuskare. Ordfront publicerade en i stora stycken fabricerad artikel som undergrävde Ordfronts förtroende ännu mer. Senare under året fuskade även norrmannen Bjørn Benkow ihop Bill Gates-intervjuer på löpande band, Kerstin Hallert sågade tv-program hon inte sett och senare Kristian Lundberg detektivromaner som ännu inte författats. Om detta skrev jag på Expressen Kultur i september.

Årets första månad började även med en lansering (nyliberala Neo) och en krasch (herrtidningskalkonen Ivan)

Dessutom glunkades det om en ny gratis kulturtidning – Odd att Large som kom i april. Den blev även distribuerad med Interpress och var nog en av årets bästa nya magasin.

Årets mest använda typsnitt blev Gotham som syntes på till exempel redesignade Diego, DV Man och Din Teknik.

I februari älskade alla schlager och i oktober var det ingen som älskade schlager.

Och så avslöjade jag min mediekarriär, de första 10 åren.

Bloggosfären och indignerade kulturskribenter drog i februari mest lans kring Elit-listan, en epost-lista som med rå stilistik och grov smak funnits sedan 90-talet.

I februari ställde jag dessutom några frågor till franska Vogues nye, svenske art director David Hägglund som berättade vad han hade på sig första dagen på jobbet (bland annat).

Två nya familjetidningar befäste den småborgerliga trenden: Familj och Family Living. Läs om dem här, lite här samt en smula här.

Årets stora publicistiska bottennapp skedde i de sista skälvande veckorna av februari: Kings och Veckorevyns chefredaktörer gjorde reklam för klädeskedjan MQ. Lite som att Veckans affärer (som för övrigt redesignade under sommaren) skulle göra reklam för Swedbank. Modechefredaktörerna Ebba von Sydow och Per Nilsson klarade sig undan med ett resonemang typ "modejournalistik är ändå inte så viktigt".

Årets stora publicistiska mästerverk kom bara dagar senare: Vassa Eggen byter från Blogger till Movable Type. En övergång som jag utför helt på egen hand. Det tar ungefär 120 mantimmar för mig att konfigurera, ftp:a och lära mig xhtml.

I mars blev det klart att pryltidningen var död: under någon månads tid lades Gear, Radar, och senare även Gadget ner. I samma stil bombade amerikanska Cargo, men det missade Dagens Nyheter som någon vecka efter Cargo-kraschen glatt skriver om prylmagasinets oerhörda ekonomiska framgång.

Det råder köpfeber och Manolo samt Feber-nätverket köps av två Bonnierföretag.

Mars blir även månaden som det lanseras två tungviktstidningar – det gör att kvinnowebbmagasinet Salong K kommer i skymundan (kanske lika bra det, förresten...): först kommer Glamour kommer till Sverige med buller, bång och Charlotta Gustafsson. Kort därefter kommer Amelia Adamos Oprah-inspirerade M Magasin. Jag skriver lite inför lanseringen, konstaterar att tidningens begrepp "mappie" är hemsytt och att tidningen är överlägset bra.

Mindre bra är Aftonbladets kultursida, när jag listar Sveriges tråkigaste kultursidor.

I april återuppstår Café Sport. Den är sådär. Sen avslöjar jag att Outside ska återuppstå.

Det blir större debatt kring Publicistklubbens årsbok som är välskriven och relevantare än på länge.

I maj imponeras jag av SR Jönköpings utmärkte reporter Daniel Rundquist och övervälls av nya affärssajter – det är högkonjunktur!

När IDG och Reset gör gemensam sak och lanserar tidningen Level tar jag tillfället i akt och skriver de svenska speltidningarnas historia och om journalistgenren New Game Journalism – som är inspirerad av Tom Wolfe och Hunter S Thompson.

Styrkt av detta skaffar jag efter KB-tjafs och med DN.se som slagträ ett ISSN-nummer.

Condé Nast firar midsommar i juni med att berätta att deras kommande miljard (nåja...)-satsning om ekonomi och livsstil ska heta Portfolio. Den kommer att lanseras i mars 2007, strax efter Wallpaper-Tyler Brûlés nya projekt Monocle.

På andra änden av exklusivitetsgalaxen lanserar Allers tidningen Laura, en tråkig, sexistisk tanttidning.

I juli dör Expressen-legendaren Carl Adam Nycop. Alla tidningar skriver om honom och hans gärning. Och "han avskydde Expressen de sista åren" påpekar alla tidningar utom Expressen.

Augusti domineras av att Jan Wifstrand avgår som chefredaktör för Dagens Nyheter. Det spekuleras hejvilt i 1) om han fick sparken; 2) vem som blir hans efterträdare. Det blir Thorbjörn Larsson som flyttar vädersidan och gör en fullkomligt osynlig redesign.

Okejs avhoppade chefredaktör Anders Tegner startar papperstidningen Superstar, som mest är en okej Okej-kopia på en dödsdömd marknad.

Jag firar ut augusti med min årliga lista på tidningar som snart kommer att läggas ner.

I september lanserar Damernas Värld sin herrmodetidning DV Man, med föga upphetsande artiklar men bra annonsingång.

Jag noterar även att Expressen inte är lika lönsam som Aftonbladet och inte har lika hög upplaga men rör sig ändå åt rätt håll. Ryktet om den ena kvällstidningens död är kraftigt överdrivet.

SR:s mediemagasin Vår Grundade Mening läggs ner och ska ersättas av två nya. "Jippi" skriver jag och retar upp kulturgubbar.

PC Hemma läggs ner i september och kommer i december ihopslagen med Gadget ut i en ny version – Din teknik.

September avslutas med att årets bästa mediehår utses. Vinner gör Fokus Martin Ådahl.

I oktober kommer Aftonbladets Aftonbladetdödare Punkt SE ut. Jag kallar den Lidl-media men ser ett sammanhang som jag skriver ner i sex medietrender.

Då utses en ny kulturminister! Valet faller på nyliberalen Cecilia Stegö Chiló och hela kultur-Sverige härdsmälts och det utmynnar i ett drev.

Istället blir det ju Lena Adelsohn Liljeroth som blir chef över kulturfrågor (?) som presstöd och public service. I samma veva utses Eva Hamilton till ny SVT-VD.

Föga förvånande läggs Att:ention ner och Odd at Large gör en Pause och skaffar Interpress-distribution. Briljant.

Metro startar en Computer Sweden/Ny teknik
tekniktidning i lila skrud och snodda Ny Teknik-redaktörer. Nollnumret imponerar inte.

En annan kulört tidning läggs ner: Gula tidningen klarade inte digitaliseringen och fick se sitt gamla sedelpresssegment tas över av Blocket.

Hachette gör det som de flesta gör (och bör göra): stretchar ut varumärket och lanserar Elle Puls. Jag tycker den är för allmän och för ospecifik.

I Holland konstateras att det finns en framtid för den betalda papperstidningen. NRC Next, innehåller inte nyheterna utan analyserna. Den funkar och ingjuter hopp i alla tidningsredaktörer. (Tidningsägarna tycks vara mer tveksamma...)

Oktober avslutas med att jag gör om formen på Vassa Eggen.

I november fokuserar jag återkommande på de tre stora ekonomisajterna Dina Pengar, E24 och DI.se i den här analysen.

Att barriärerna mellan fult och fint är mindre förutskrivna blir uppenbart när Lars Adaktusson går från SVT till MTG:s TV8. Bara pr-värdet som övergången ger lär betala Lars Adaktussons lön flera månader...

Dessutom inspierade Lars Adaktusson (och många andra fin-tv-profilers) avhopp till ett tänkbart scenario för tv-branschen.

Schibstedt toppar november med att lansera Pengar 24, en klurig idé som jag tolkar som en segmentering av de befintliga E24-läsarna.

December blir en hetsig upptakt till 2007. Först noterar jag att svenska magasinförlag är usla på webben och sen följer en strid ström lanseringar:

Året Runt-wannabeen Härligt hemma lanseras av Aftonbladet, en habil imitation men får det nog svårt med sin lösnummerdrivna distribution.

Därefter kommer Red Pages, som får en del medieutrymme för att de är en gratis kulturtidning. Men det visar sig vara illa kamouflerat Rodeo-material som fluffats upp med skoltidningssidor.

När Din Teknik lanseras i mitten av december möts vi av ett Wired-inspirerat, snyggt magasin som ändå skjuter lite över målet. De 110 000 gamla PC Hemma-läsarna kommer nog få svårt att älska tidningen.

Men den är inte ens i närheten av årets sämsta lanseringar – de listade jag här och toppade någon vecka senare med att påpeka att Google News på svenska saknade nyhetsnerv och hade algoritmer som var dåliga på att värdera nyheter.

Jag avslutar 2006 med att fundera över matfotots kreativa framtid och med att sammanfatta medieårets stora trender.

Jag har skrivit vad jag tror om tidningen Filters framtid på Expressen Kultur. Och om det svenska reportagets dagsform.

Där ställer jag – utan att svara på den – frågan varför journalister tycker att långa texter är bättre än korta. Et tu Brute, (passar ju bra eftersom det var jubileum för den repliken i lördags!): när min redaktör sa "skriv 2500 tecken istället för 1500 tecken" så var min magreaktion: "bra, då blir texten ännu bättre."

Här är 52-teckenversionen: "Filter är bra men behöver bli tydligare mot läsaren."

Permalänk| Av Lidbom den 2008-03-17 Kommentarer(1)

"PM och Leo satsar på webbdebatt" skriver SvD:s Martin Jönsson idag och berättar om Robert Weil och Bonniers satsning på...

Läs mer »| Av Lidbom den 2008-03-17 Kommentarer(0)