Låt mig börja med att säga att Jan Guillou ofta uttalar sig, eller skriver om, de motsättningar du antyder mellan kvalitet och trams i kvällstidningarna – på ett befriande öppet sätt. Fast han brukar i och för sig hävda att det mest är nöjessidorna som är usla, med sina eviga kändisbråk.

Här är exempel på hur han hanterat detta, genom öppen kritik mot Aftonbladet:
Resumé 2008-01-21
Fast i regel tar han kvällstidningarna i försvar, som i denna Journalisten-krönika, om varför de måste vara kommersiella i sin publicistik (det finns nog bättre exempel för den som orkar googla).

Jag hade inga större hang ups på Jan Guillou alls tidigare, utan tvärtom en ganska positiv inställning och tyckte han var uppfriskande i många frågor – och i största allmänhet värd respekt för sitt kunnande, sin berättarkonst etc.

Men jag har helt omprövat det nu. Att följa Guillou de senaste månaderna, vilket jag gjort p g a Gömda-debatten, har dessvärre helt fått mig (och kolleger såsom Ingrid Carlqvist) att tappa respekten för honom som (f d) journalist, samhällsdebattör, intellektuell, människa etc.

Det har ju blivit något av ett drev mot Guillou, p g a Piratförlaget/Gömda och hur han agerat där – inte minst med hätska utfall mot bloggare och självmotsägande uttalanden om vilka människor som läser/inte läser. Det vill säga, det dyker nu upp alla möjliga stenkastare, i form av människor som passar på att berätta allehanda stories om varför han inte är en så fantastisk journalist som man trott i alla år.

Här är några blogginlägg på temat:
Monica Antonssons lokaltidningsartikel om den okände norrmannen som tipsade Jan Guillou och Peter Bratt om IB-affären ("gå hem och läs Kriminaljournalen!" svarade Guillou först)
Om Guillous utfall om att det tog honom fem år att bli journalist
Om Guillous anhörigas syn på hans förhållande till sanningen
Här kallar jag Guillou för dramadrottning

Det finns mycket mer, förstås, inte minst på min blogg. (Bara en sådan sak som att han avfärdade dem som ifrågasatte hans och Piratförlagets "pot boiler"/kassako Gömda med att de var personer som "i allmänhet inte läser böcker och i synnerhet inte har läst Liza Marklunds bok". Sedan visade det sig ju, i hans långa monolog på PK-debatten i januari, att _han_ inte alls läst Gömda.)

Så jag har kommit *till insikt*. ;-)

Den välvilliga tolkningen är att Jan Guillou på något sätt har blivit offer för sin egen myt. Den mindre välvilligt inställda är att han bara agerar utifrån sina makt- och affärsintressen. (Dessutom kan man nog prestera ett antal psykologiska förklaringsmodeller som alla slutar på -komplex.)

Jag saknar någon som gör en riktig intervju med Guillou – där han får stå till svars för sådana konstigheter som de jag antytt och det du skriver om. Av någon som kan ta honom, och inte låter sig plattas till – eller där han får motfrågor om sina utfall. (T ex om "den riktiga journalistiken" v s den skvallriga nätmobben, i Aftonbladet den 15 februari som ju dock skrevs i ett försök att kväsa Gömda-debatten. Sofia Mirjamsdotter var bra mot i Babel, inte minst att hon inte lät sig provoceras. Men det var ju ett samtal. Jag önskar mig alltså en rejäl intervju av en skicklig intervjuare.)

På något märkligt vis tycks han vara "untouchable" numera. Eller så tas han inte på allvar. Det är mycket mystiskt.

För mig har han tyvärr vittrat sönder fullkomligt under våren, och det är nästan lite rörande att se dina ärligt menade frågor ovan... De är jättebra och relevanta! Men han kommer ju inte att bry sig om dem eftersom de figurerar i en sådan här förskräcklig blogg.

Oj, vilken snyltbloggning det blev... Men mina egna bloggläsare har läst allt detta till förbannelseo och till leda, tror jag.

En snabb faktakoll visar att det vore extremt osannolikt att Alex Schulman skulle ha fött barn eftersom han är man. Fått barn kanske?

Björn: He he, ett utslag av min polariserade genusneutrala syn på graviditet...

Jan Guillou tappade jag all respekt för redan på 80-talet, när han skrev kolumner som krävde fri fart på alla (!) vägar och hävdade att alla (!!) våldtagna kvinnor har sig själva att skylla...

Jag fattar inte hur någon kan ha respekt för Guillou visst han e bra på att formulera sig men hans sanningsbegrepp är så vridet det någonsin kan bli.

Jag älskar Jan Guillous fullkomligt huvudlösa uttalande på Babel: Vi trycker ingenting som inte är sant, relevant och kontrollerat. Hahahahaha.

Men herregud vilken enfaldig smörja. Guillou borde inte jobba på Aftonbladet eftersom tidningen klantade sig med Schulman? Alla tidningar klantar sig ju hela tiden. Det skulle ju inte gå att jobba någonstans om han följde ditt resonemang.

Och varför fortsätter Guillou skriva krönikor tror att han är mångmiljonär? Tja, han kanske behöver en plattform?

Göran: det är faktiskt exakt min åsikt: Guillou borde inte skriva för någon tidning, åtminstone inte så länge hans krav och standard är så skyhögt över de han skriver för. Att ändå göra det kallas i alla andra sammanhang dubbelmoral, plattform eller ej.

Efter Guillous sällsynt trångsynta och obildade inlägg i fildelnings- och övervakningsdebatten, där han avfärdade alla fullt berättigade frågor och påpekanden som trams eller skitsnack, har jag insett att han och Aftonbladet passar alldeles utmärkt ihop.

Hanterar man ett så angeläget och viktigt ämne som huruvida vi ska kompromissa bort grundlagsstadgade rättigheter på nätet för att hålla en industri som grävt sin egen grav under armarna med sån nonchalans och fullt medveten ignorans så har man inte särskilt höga krav på någonting.

Detta blir bara dummare och dummare. Det är helt orimligt att begära att Guillou ska behöva ta ansvar för att Aftonbladet klantade till det med Schulman. Guillou är inte tidningens ansvarige utgivare.
Detta har givetvis ingenting med dubbelmoral att göra.
Ditt resonemang kan inte utmynna i någonting annat än att skribenter med höga krav på sanning inte kan uttrycka sig någonstans över huvud taget, mer än möjligen på sin egen blogg. Och hur kul vore det.

Göran: kanske inte "kul" men konsekvent.

Göran,

Självklart borde Jan Guillou inte behöva ta ansvar för Aftonbladets alla publiceringar – och som jag skrev ovan har han ofta problematiserat spänningen mellan olika avdelningar i tidningen (nöjen v s opinionsbildning etc).

Men i olika sammanhang (hans egen krönika i AB den 15 februari, i SVT:s Babel en tid senare, säkert andra som jag missat?) har han uttalat sig som om han representerar icke bara sig själv som krönikör, utan Aftonbladet som "riktigt medium".

Eftersom han då varit tämligen självgod, och sagt eller skrivit saker såsom:

"Det finns ett enkelt skäl till att ni inte kan läsa sådan skit i Aftonbladet som dominerar nätvärlden. I en tidning håller man sig med vissa gammalmodiga principer, som att kontrollera fakta och hålla inne med förtal."

och

" I Aftonbladet och andra riktiga medier lyfter vi ändå bara in sådant som håller inför våra normala rutiner. Tro inget annat."

så får han nog finna sig i att Vassa Eggen och andra mediekritiker uppmärksammar när Aftonbladet – även när Guillou inte varit det minsta inblandad – fullkomligt misslyckas med att kontrollera fakta eller publicera saker "som håller", och påvisar att Guillou hycklar.

(Aftonbladets spalter har väl heller inte varit alldeles förtalsfria genom åren. Tvärtom, läs i Journalisten om när tidningen fälldes för grovt förtal, och Mårten Schultz' intressanta resonemang om Aftonbladets (och Expressens) övriga lagöverträdelser de senaste åren.)

Nu börjar jag bli aningen repetitiv. ;-)
Men man kan fundera över ifall Jan Guillou kände till hur aftonbladet.se häromåret dristade sig till att påstå att miljoner New Yorkbor tvingades lita till soppkök för sin överlevnad. Inte mycket faktakontroll där, inte.